imp

min stora idol är borta...
skåningen som är lika tjurig som alla andra skåningar...
min älskade morfar är borta...
endå har jag tagit det chokerande lungt...
kanske för att det va så pass nära inpå farmor...
vem vet...
eller så är det det att jag vet att han i helgen gjorde det han älskar...
han var ut me båten:)
stolliga morfar som inte kan sitta still...
eller så kanske det e det att jag vet att han somnade in lungt..
jag vet inte...
jag vet bara att det va länge sen jag var så här tankspridd...
endå far jag till jobbet när jag endå inte vågar ställa mig på nånn av truckarna för att jag garanterat kommer krossa minst varranan flaska jag ska ha...
 så jag har idag spenderat hela dan vid pakbordet o det lär ju bli likadant imorgon skulle jag tro...
kan inte fatta att det är sant! han va verkligen min stora idol!! jag ville göra lumpen o gå me i hemvärnet för att göra honom stolt över mig...
men jag får inte göra lumpen så det va ju kört...
me njag lyckades iaf bli klar me lastbilskortet så han fick vara lite stolt över mig:D
men det smärtar nå otroligt att veta att han är borta...
men jag tror inte han skulle vilja att jag bryter ihop eller stannar hemma från jobbet pga det här...
han va en väldigt stark man som aldrig tog nåra motgångar...
han ramla ner från ett hustak o vägrade åka in ti sjukhuset för han va ju inte klar me taket...
vart det en motgång så va det bara ta nya tag!
o så tänker jag ta det...
fast det ha ju vart nåramotgångar nu ett tag men det e bara leta rätt på den där skåne genen jag har, bita ihop o ta nya tag!
på nått vis måste livet gå vidare!
o jag vet att både han o farmor vakar över mig!!