imp

igår gjorde jag ju dagens goda gärning iaf..
jag köpte en sån där majblomme krans av två 9 åriga flickor:)
så den  sitter fint i bilen nu...



idag vaknade jag runt 6 för jag skulle va hoss ida vid kvart i 7 för hon
skulle på skolan o behövde nånn som körde arvid till förskolan...
sagt o gjort jag var där..
det tog väl kanske en halvtimme innan lillgubben vaknade..
eller lillgubben:)
han har ju faktiskt växt på sig lite sen jag såg honom sist..
men jag hörde hur han kom ut ur sitt sovrum o gick mot idas rum o tänkte att nu kommer
han väl bli en massa lessen för att mamma inte är där...
men jag ropade så han skulle höra vart jag va o det gick hur bra som hellst:)
satt o mös lite i soffan innan vi fikade o gjorde oss iordning...
det komiska me den här morronen är ju att det faktiskt va han som berättade för
mig  ganska mycket  hur allt skulle gå till o vart sakerna fanns som inte
ida hade lagt fram:P
o allt var bara mys o inge va nå problem o han surrade o hade sig:)
det märks att han har fått av idas temprament:P

se nva det färden mot förskolan o han surrade o såg bussar o lastbilar
o han skulle pilla på det mesta som han såg så jag plockade ner konan som
hänger i framrutan som jag fick me bilen  så han höll sig sysselsatt:P
me n allt gick jättebra o när vi kom fram skulle han leta rätt på en  spade...
inge grin o inget bök på hela morron...
kan det bli bättre en så?
satt verkligen o tänkte att så här vill jag ha det!


man måste ju titta när vovven äter :P

men det va ju den tiden på morron...
nu har verkligheten kommit tillbaka o man sitter här vid datorn o letar jobb
så man klarar av att leva...
känns riktigt tungt faktiskt....

sen  sitter jag o funderar mycket över scouterna...
ingen av ledarna vet hur deras framtid ser ut nu när det typ inte finns nå jobb här i stan
inom det område man har plugga till...
på köpet vet jag inte ens va jag vill me scouterna längre...
jag vill ha det bra planerat o jag vill att det ska bli som man tänkt o inte bara
nå slaffsigt som det har haft en förmåga att blivit nu det senaste året...
men jag vet inte om jag klarar av att får till det så...
jag vet inte ens egentligen om jag har nånn lust att fortsätta...
jag tror nu mest att jag är kvar för att det alltid har varit så...
att det alltid har vart min verklighetsflykt men det är det ju inte längre...
scouterna är min verklighet o jag tycker att det känns inte som att jag tänker på annat...


var redo mina vänner!

jag vet inte alls va jag vill me livet längre....
allt känns lite halvtungt för tillfället men man har väl kanske sånna perioder...
men  det  är bara bita ihop o ta sig samman o le
som pingvinerna i madagaskar..
just smile and wave boys!
just smile and wave!




o sen bara för att tillägga en helt offtopic sak